Dråpet på slåtterfesten

På E20-sträckan mellan Vara och Naum går biltrafiken extra fort. Möjligheterna till omkörning är goda, platt och öppet som det är i det omgivande landskapet. Väl i Naum smalnar vägen av och sikten skyms plötsligt av en ganska mörk och dyster barrskog. Dessutom har man nu som bilist ett oräkneligt antal långtradare framför sig. Varje gång.

Här, på höger sida av vägen, ska Naums avrättningsplats en gång ha legat. ”Platsen har med största sannolikhet använts som avrättningsplats men det exakta stället går inte att ange eftersom det inte finns några synliga lämningar”, skriver Josefin Ehn i sin avhandling Dödens placering – en rumslig analys av Västergötlands avrättningsplatser.

Det berättas att en av dem som togs av daga på platsen var den 34-årige torparen Anders Jonsson, som en sommardag i början av 1800-talet hade ihjäl soldaten Lars Roos.

En som har läst om händelsen är Marine:

Det vore så kul att få bevis på att han faktiskt avrättades, för det finns delade meningar om detta. Jag har hjälpt en äldre man ( ca:92-95 år) att tolka förhörsprotokollen och sett domen men vi har inte fått tag på något bevis för att domen utfördes. Det vore kul att kunna hjälpa denne man att få ett svar.

Några kilometer från avrättningsplatsen, i Södra Kedums socken, ligger det lilla säteriet Torpa Ladugård. I ägarlängden återfinns namn som Hård, Hierta, Taube och Kafle. I dag är marken sedan över hundra år uppdelat till flera betydligt mindre jordbruk, och ett besök på platsen vittnar knappast om dess forna storhetstider.

Torpa Ladugård hade tre torp på sin mark. En av dessa var Gröneberget, där den tidigare soldaten Lars Roos levde med sin fru och tre barn på 1820-talet.

En augustikväll 1828 befann sig Lars Roos tillsammans med ett stort antal människor från bygden på närbelägna Lunnagården efter avslutat slåtterarbete. Under middagen roade sig torparen och den evige bråkmakaren Anders Jonsson med att slå träskedarna ur de andra ätandes händer. Irritationen steg. En av de närvarande bönderna röt till mot Jonsson, men fick en örfil till svar.

Händelseförloppet gick därefter fort. Lars Roos kastade ner den retlige i en soffa. Jonsson reste sig snabbt, sprang fram till bordet och hämtade en kniv, som han högg Roos med i underlivet. Lars Roos ska ha fallit ihop utan ett ljud, död.

Jag hörde mycket om historien som barn av min mormor som beskrev hur hennes farmor som 5 åring fick gå efter länsman”, berättar Lars Roos ättling August.

Bud om dödsfallet skickades till en läkare i Lidköping, som först efter flera dagar kunde komma till Södra Kedum. Lars Roos hade då redan begravts, och fick utan vidare grävas upp igen för obduktion. Enligt denna var likets hjärta tomt på blod.

Vad som skedde med Anders Jonsson efter mordögonblicket har genom åren varit ett spännande samtalsämne bland ortsbefolkningen. Jonsson lär ha kastat sig ut genom fönstret, och sedermera flytt till Norge där han drabbats av samvetskval och vänt tillbaka. Väl i Södra Kedum gick han under namnet Sven Jacobsson och blev inhyst av ett äldre par (vilket bekräftas av rättegångsprotokollet).

Till slut infann han sig ändå i rätten. Trots fullständigt eniga vittnesuppgifter vägrade Jonsson till en början att svara på tilltal, och satt tyst med armarna i kors. Till slut gick det inte längre, och storgråtande, lutad mot en vägg, erkände han sitt brott. Domen föll – ”med stöd av 24 kap. 1 § Missgärnings Balken, Anders Jonsson att härföre genom halshuggning Lif sitt mista”.

Finns det då några bevis för att han avrättades, och att det skedde i Naumsskogen?

Jag går till dödboken för Ryda pastorat. Här hittas en anteckning om Anders Jonssons död sommaren 1830: ”Halshuggen för mord å torparen Lars Ros på Torpa, föröfwadt 1828.”

Att det rörde sig om Naums avrättningsplats är byggt på den muntliga traditionen i trakten och återberättat i Södra Kedumsboken från 1974. Jonssons sista ord ska ha varit en psalmvers.

Min’ kläder klädas av: Min synd, o Gud, begrav, I Kristu sidosår, Så skall min skröplighet, Bli vänd i härlighet, När jag av jord uppstår.

Efter sig lämnade Jonsson en hustru och en liten son. Lars Roos – den mördade – lämnade likaså kvar en ung fru och tre små barn. För Anders Jonssons fru säkrade sig försörjningen i och med att hon sedermera gifte om sig med en bonde. Lars Roos familj hade inte lika stor tur. De blev fattighjon och fick leva på ekonomiskt stöd från kyrkan.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.