Frågan om Robin Hoods existens har länge gäckat forskare. I Smålands skogar fanns på 1800-talet en egen helt sann version av historien – i form av en karismatisk soldatson som ”bara stulit från rika rackare och skänkt åt fattiga stackare”.

Samuel Johan Lif, född 1824 i Hessleby, Jönköpings län, hade onekligen att brås på. Inte bara hans farfarsfar Seldegren var soldat – Lif växte även han upp i en knektfamilj. Efter några strävsamma år som betjänt och dräng hos en högreståndsfamilj valde även Samuel Johan, kallad Lifven, soldatyrket. Han lyckades med hjälp av sin begåvning och ambition att bli husar.

Det såg ut som att Lifven hade sitt på det torra. Han gifte sig ung och fick i rask takt en son. Det räckte dock inte för hans rastlösa personlighet. Samuel Johan umgicks i skumma kretsar – bland annat med kusinen och småbrottslingen Johan Hey – och hemmet blev en plats för stöldgods som vår huvudperson sedan sålde vidare på olika auktioner. Lifven pratade för sig, gjorde sig populär bland folk och kunde på det sättet fortsätta ett bra tag med sin verksamhet.

Stöldernas omfattning blev allt större. Mot slutet av 1840-talet började Lifven rikta in sig mot kyrkorna. Han borrade sig in i Döderhults kyrka och in i kistan där kyrksilvret fanns. Den här stölden passerade inte obemärkt förbi. Lif greps och kom att dömas till döden. Tiden i häktet blev dramatisk. Kusinen Johan Hey, som varit med vid stöldförsöket, brann inne. Lifven å sin sida lyckades fly tillsammans med en kumpan som dock snart blev gripen. Calmarposten skriver vid den här tiden:

Deremot lyckades Lif, som besitter en hög grad af fintlighet och djerfhet samt dessutom hade fördelen af fullkomlig lokalkännedom, att länge förblifwa på fri fot och öfwa fina fordna bragder, derwid han otwivelaktigt warit understödd af flere personer, som dels gömt honom undan efterspaningar och dels biträdt med försäljning och undandöljande af hans rof. Med en förvånande hastighet ombytte Lif wistelseort. Knappast war han spord i trakten af Kalmar, förrän man erfor att han begått en stöld i Wimmerby. […]

Slutligen lyckades det dock kronolänsmannen G.L. Nystedt, en serdeles ferm och nitisk tjensteman i Sefwedes härad, att komma Lif i spåren. Genom utmärkt wäl ledda efterspaningar samt resor och forskningar till och med utom Nystedts distrikt förskaffade han sig för få dagar sedan och skyndade att meddela Kongl. Maj:ts Befallningshafvande berättelse om Lifs sednaste förehafvande, hurusom han med en för annan person utfärdadt pass, så och så klädd samt åtföljd af en med pass äfven försedd namngifven qvinnsperson, war stadd på resa genom Östergötland och Stockholm.

Trots ett par dödsdomar lyckades Samuel Johan Lif gång på gång undkomma med livet, och så småningom friheten, i behåll. Lifven försvarade sina gärningar med att han ”bara stulit från rika rackare och skänkt åt fattiga stackare”. En sak ångrade han, och det var att han under en av sina kyrkstölder skurit sönder ansiktet på en storväxt dräng som försökt stoppa honom. Alkoholen och hustrun fick många gånger skulden för att Lifven handlat som han gjorde.

Av de många chanser Samuel Johan Lif fick tog han till slut en. 1889 erbjöd Lönneberga socken honom 50 kronor för att han skulle emigrera till Amerika, för att på så sättet slippa försörja honom. Den 65-årige mannen bosatte sig hos släktingar i Topeka i Kansas och förtjänade inledningsvis sitt uppehälle som borstbindare och träsnidare. Snart ägde han en liten farm. Antikvarien Peter Danielsson från Oskarshamn berättar i Oskarshamns-nytt:

Han kom till Topeka och han hade i stort sett inte med sig någonting, mer än kläderna på kroppen. Han var en gammal gubbe, men han lyckades ändå etablera sig. Han behövde inte stjäla i USA. Det var ett helt annat samhälle. Tänk om han hade fått de här möjligheterna 1840. Då hade han kunnat få ett helt annat liv.

Många år senare återuppstod Lifven i Astrid Lindgrens Rasmus på Luffen, där tjuvarna Lif och Leander förekommer.

Foto: Nordiska museets arkiv.