Prinsessan Birgittas dotter framträder ibland i tysk media och berättar om sina kungliga släktingar. Hon har ärvt sin pappas talang för kommunikation – men hennes förebild är drottning Silvia.

Prinsessan Désirée av Hohenzollern-Sigmaringen föddes 1963 i München som andra barnet av tre till prins Johann Georg av Hohenzollern och hans svenska prinsessa Birgitta.

Av prinsessans sju namn – Désirée Margareta Victoria Louise Sibylla Katharina Maria – minner åtminstone fyra om kvinnor i den svenska släkten. Trots avståndet till Sverige hade Désirée en nära kontakt med sin farmor prinsessan Sibylla, och talade med henne så sent som kvällen innan hennes bortgång.

Désirée och bröderna Carl Christian och Hubertus fick en uppväxt vitt skild från moderns skyddade och hårdbevakade barndom på Haga. Medan prins Johann Georg var yrkesverksam konstvetare försökte prinsessan Birgitta vara en mer närvarande förälder än vad hennes egna föräldrar kunde vara. Prinsessan var dock en sträng mamma, vilket barnen, enligt egen utsago, i efterhand tackade henne för.

Familjen Hohenzollern var de första släktingarna till den unge kung Carl Gustaf som fick träffa Silvia Sommerlath. Désiree och hennes bröder upplevde den mediala klappjakten efter fröken Sommerlath, där Silvia ibland fick maskera sig för att undkomma medierna. De vuxna tyckte det var tröttsamt, men Désirée och syskonen upplevde det som spännande. Den blivande svenska drottningen blev omtyckt av barnen. ”Hon var så karismatisk”, har Désirée berättat om sin tante Silvia.

Efter de obligatoriska skolåren i München studerade prinsessan marknadsföring. Intresset och talangen för kommunikation sägs hon ha ärvt från sin pappa, som skickligt gjorde PR för konstmuséet i Bayern, där han var generaldirektör under många år. I slutet av 1980-talet bildade Désirée tillsammans med sin mamma bolaget BMT som sålde det biomagnetiska armbandet Bio Ray. Smycket sades ha hälsosamma effekter och ska exempelvis ha botat prinsessan Birgittas ischias. ”Lika kraftfullt som en gummisnodd”, var utlåtandet från docent Hansson-Mild, expert på magnetism. ”Det kan vara fråga om tro”, sa någon annan, mer diplomatiskt.

Under en jaktfest hos hertig Carl von Württemberg på slutet av 1980-talet träffade Désirée sin förste man, Heinrich, greve till det urgamla huset Ortenburg (född 1956). Han var utbildad agronom och ekonom men också jägmästare – passande för en arvtagare av slottet Tambach där det finns enorma möjligheter till både jakt- och skogsbruk. På slottets ägor fanns till och med en djurpark.

Av alla Hagaprinsessors barn var det nog Désirée Hohenzollerns bröllop i Hechingen 1990 som blev det mest storslagna. Den Bayerska societeten var där, så var också den svenska kungafamiljen. I brudnäbbet fanns prins Carl Philip, prinsessan Madeleine och Victor Magnuson, son till prinsessan Christina. Bruden bar för första gången det pärldiadem som hennes mamma en gång fått i bröllopsgåva. Det har setts flera gånger på Désirée sedan dess. Brudens mor prinsessan Birgitta blev omskriven för sin dräkt, ”en påfågels- eller snarare papegojglad färgkombination som slog starkare knock än bröllopschampagnen”, skriver Staffan Skott i boken Alla dessa Bernadottar (1996).

Bara två månader efter det ståtliga bröllopet färdades paret tillsammans med svärfadern Alram zu Ortenburg hem från den excentriske furst Johannes von Thurn und Thaxis begravning. Greve Alram förlorade strax utanför Regensburg kontroll över bilen som åkte in i ett vägräcke och slog runt flera gånger. De båda männen skadades lindrigt men Désirées skador uppgavs ett tag som livshotande och prinsessan Birgitta sades vaka vid sjukbädden. Det svenska hovet meddelade först ett par dagar senare att ”Désirée har brutit lårbenshalsen, men det är uppenbarligen ingen fara för hennes liv.”

1992 föddes sonen Carl-Theodor – för övrigt den förste i raden av arvprinsparet Gustaf Adolfs och prinsessan Sibyllas barnbarnsbarn. Han följdes av Frederik (1995) och Carolina (1997). Désirée drog sig nu tillbaka från karriären för att vara hemma med barnen på godset i Coburg på heltid. Prinsessan Birgitta, vid det här laget bosatt på Mallorca, noterade lätt uppgivet att barnbarnen uppfostrades mer fritt än hennes egna barn men konstaterade i Svensk Damtidning att ”jag är inte en sån mor- och farmor som lägger mig i allt”. Morfadern prins Johann Georg fanns på närmare håll i München och var fortfarande yrkesverksam under barnbarnens uppväxt. Inte desto mindre framstod han som en uppskattad och närvarande person i familjen ända till sin död 2016.

I början av 2000-talet träffade Désirée sin blivande andre man, Eckbert von Bohlen und Halbach, vid den här tiden frånskild med två söner. Han har i media beskrivits som en miljardär, vars familj äger anrika industrikoncernen Krupp, verksam inom stål- gruv- och verkstadsindustrin. Själv är han VD för Bohlen Industrie GmbH. Paret gifte sig på Désirées 41-årsdag 2004, två år efter att skilsmässan från greve Heinrich gått igenom. I en intervju med tyska veckotidningen BUNTE berättar hon om skilsmässan: ”Det var ingen lätt tid, men något som vi till slut lärde oss att hantera på ett bättre sätt. Vi hade psykologiskt stöd där också, för jag tror att om man har någon form av kris kan den bättre bemästras med träning. Du måste acceptera en situation och först då kan du ställa om ditt liv. Det säger jag alltid till mina kunder.”

När dottern var 14 drabbades hon av anorexia, vilket Désirée beskriver som en svår tid för hela familjen. ”Man känner sig desperat och anklagar sig själv” och ”som mamma är du helt hopplös och vilsen”. Efter mycket arbete är situationen i dag under kontroll och Carolina har bland annat arbetat för sin mamma inom familjeverksamheten. I dag är Carolina bosatt i Berlin medan hennes bröder bor kvar i München.

Dotterns sjukdom har beskrivs som en smärtsam men nyttig erfarenhet i Désirées liv. I mogen ålder studerade hon till familjeterapeut, en utbildning som fungerade terapeutiskt även på henne själv. Med hjälp av drottning Silvia läste Désirée även till Silviasyster och blev så småningom demensinstruktör.

Marknadsföring ligger henne fortfarande varmt om hjärtat, vilket var till nytta när hon häromåret startade företaget Desideria Care, som fokuserar på att hjälpa anhöriga till personer med demenssjukdomar. I valet av inriktning har drottning Silvia varit en stor inspiration.

”Silviahemmet har förändrat mitt eget liv”, berättade hon under en galakväll med tema demens tillsammans med drottning Silvia förra året. ”Genom drottning Silvia kom jag in på temat demens.”

Désirée von Bohlen und Halbach är liksom sin mamma van att tala med media. På senare år har hon medverkat i tyska ZDF-dokumentärer om den svenska kungafamiljen. När hennes kusin kronprinsessan Victoria förlovade sig med Daniel Westling 2009, berättade Désirée: ”Jag gläder mig för henne. Det har varit en lång kamp. Jag beundrar henne för att hon har stått ut.” På såväl kronprinsessans som de andra kungabarnens bröllop var Désirée en självskriven gäst.

Senare under 2023 fyller hon 60. I nämnda Bunte-intervju framstår det som att hon är på en bra plats i livet.

Jag är väldigt nöjd med mitt liv och med min man. Dessutom uppfyller mitt arbete mig helt.