Anonyma Bernadottar: Sonja Robbert

Designprinsen Sigvard Bernadottes andra fru, danskan Sonja Robbert, beskrivs som en ”underbar person och fin konstnär” som efter skilsmässan levde bland antroposoferna i Järna.

Sonja Hèléne Robbert föddes i Köpenhamn 1909 som dotter till skeppsredaren Robert Alexander Robbert och Ebba Suenson. Familjen tillhörde toppskiktet i Köpenhamn – i släktbakgrunden finns gott om direktörer, fabrik- och godsägare. Sonjas egen mor föddes i kinesiska Xiamen eftersom morfadern under 1880-talet var chef för Det Store Nordisk Telegraf-Selskab i Kina.

Sonja och hennes bröder verkar tidigt ha fångats av ett starkt kulturintresse. Yngre brodern Helge Robbert blev sedermera filmregissör och beskrevs vid sin död 2020, 101 år gammal, som ”dansk films grand old man”. Hos Sonja låg passionen i målandet, vilket i slutet av det glada 1920-talet förde henne till Paris. Här kom hennes signum bli panoramabilder i vattenfärger. Snart mötte hon också kärleken här, i den tre år äldre Charles Valissant. Paret gifte sig en junidag 1930, men redan ett par år senare var äktenskapet över.

Tillbaka i Köpenhamn skapade sig Sonja nu en ny tillvaro. Hon gifte sig med den danske civilingenjören och entreprenören Niels Tage Rasmussen (1903-1961), som under parets äktenskap kom att ta över ingenjörsfirman Rasmussen & Schiøtz A/S från sin pappa. Utöver familjeliv kom Sonja att etablera sitt namn i konstnärskretsar, både som målarinna och som modedesigner. Genom arbetet träffade hon sin blivande tredje man, den för detta svenske prinsen Sigvard Bernadotte (1907-2002). Han hade under andra världskrigets början flyttat till Danmark, där han var verksam som formgivare. Bernadotte var under 1940-talets början på väg ur ett stormigt äktenskap med tyskan Erika Patzek och efter att både Sonja och Sigvard gått igenom varsin skilsmässa gifte de sig båda i Köpenhamn hösten 1943 ”i stillhet”, som Sigvard skriver i sina memoarer.

Sonja blev en omtyckt person i familjen Bernadotte. Särskilt uppskattad var hon av svägerskan Ingrid av Danmark, vilket bidrog till att knyta Sigvard närmare sin familj. 1944 föddes sonen Michael, sedermera en arkitekt baserad i Stuttgart.

Situationen för familjen blev allt mer ohållbar i ockupationens Danmark, och de tilläts därför flytta in på Slottet i Stockholm – och Sigvard fick därmed efter många år ute i kylan återse sin familj igen.

Vid andra världskrigets slut flyttade den lilla familjen tillbaka till Köpenhamn. Kontakten med den svenska kungafamiljen bestod, och Sigvard och Sonja var närvarande när stoftet av den omkomne prins Gustaf Adolf (Sigvards äldre bror) fördes hem till Stockholm.

Under 1950-talet var Sigvard och Sonja – grevepar av Wisborg från och med 1951 – ofta inbjudna till kungliga tillställningar, både privata och officiella. Flera gånger bjöd de in pressen til fylliga hemma hos-reportage – ”hemma var det alltid snyggt inrett och vi hade ett ganska modernt och smakfullt hem”, berättade sonen i en intervju med Scandinavian Eyewear 2018.

I sina memoarer skriver Sigvard Bernadotte: ”På hösten 1959 skar jag av banden med min tillvaro i Köpenhamn”. Äktenskapet med Sonja höll till och med juni 1961, åtminstone på papperet. Spekulationerna om makens omgifte samma år irriterade Sonja Bernadotte, som ringde upp valda delar av pressen och krävde att de skulle dra tillbaka uppgifterna. Av det blev intet och bara någon månad senare gifte Sigvard om sig med skådespelerskan Marianne Lindberg. ”Han skilde sig och gifte sig med mig och mina barn”, berättade Marianne för Expressen för ett par år sedan. ”Det är inte klokt att han vågade. Han blev som en far för dem. Det var på liv och död, han satsade verkligen allt.

Sonjas sista framträdande i kungliga sammanhang var vid prinsessan Birgittas bröllop i Rikssalen i maj 1961 (höger bild), då sonen Michael var marskalk.

Med sonen Michael, juni 1961. Ur Söderhamns Tidning.

Grevinnan Sonja levde och verkade i Köpenhamn några år efter skilsmässan, men kring 1970 flyttade hon till Järna utanför Stockholm. I hela sitt liv hade hon varit intresserad av antroposofi och kom att bli nära kopplad till rörelsens verksamheter i Järna. Här gav hon bland annat kurser i målning för både vuxna och barn och rapporterades vara en gärna sedd profil i diverse olika kulturella evenemang. När Kulturhuset i Ytterjärna – som ägdes av Stiftelsen Antroposofins Hus – invigdes på 1990-talet, medverkade grevinnan Bernadotte vid inredningen.

Den 21 maj 2004 avled Sonja Bernadotte, grevinna af Wisborg, 94 år gammal. Begravningen skedde i Järna.

Vi kände Sonja under hennes tid i Järna och min sambo var mycket god vän med henne”, berättade läsaren Elina för några år sedan. ”Hon var en underbar person och fin konstnär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.