Sveriges kungahus har genom historien varit utpräglat tyskt. Några undantag finns – exempelvis när de kungliga äktenskapen ingicks mellan Sverige och England.

Så länge vi har haft skriftliga källor, och så länge Sverige kan betraktas som ett rike, har det funnits utbyten mellan Sverige och de brittiska öarna. Den här relationen har inte i någon högre utsträckning avspeglats i kungliga äktenskap nationerna emellan. I stället har de tyska furstendömena varit betydligt mer attraktiva på den kungliga äktenskapsmarknaden.

I perioder, då det tyska inflytandet har ansetts vara för stort, eller till och med för hotfullt, finns exempel på hur kungliga brudar har hämtats från England till Sverige.

Det här kan vi se under den så kallade Kalmarunionen på 1400-talet. Unionen hade som avsikt att stå starka mot bland annat den tyska Hansans dominans på Östersjön. Erik av Pommern, unionsdrottningen Margaretas adoptivson, lyckades därför 1406 förhandla sig till ett äktenskap med den engelska prinsessan Filippa, dotter till kung Henry IV.

Som drottning i Norden utmärkte sig Filippa särskilt i Sverige. Här levde hon i längre perioder, bland annat i Kalmar och i Vadstena. Vadstena kloster fick betydande donationer av drottningen och det är också här hon är begravd. Under 1420-talet, då kung Erik befann sig utom unionen, blev det drottning Filippa som fick åta sig regeringsbestyren. Detta ofta med framgång – tiden har präglats av fred och relativ stabilitet. Av historiker har det argumenterats för att hon bör betraktas som faktisk regent under dessa år.

Ett drygt sekel senare var Kalmarunionen sedan länge upplöst och Vasaätten satt på Sveriges tron. Arvprinsen var en annan Erik, Gustav Vasas äldste son. Denne såg ett anmärkningsvärt hot i Danmark och betraktade England som Sveriges garant i västerhavet. Flera propåer om giftermål sändes sonika till drottning Elizabeth I. Porträtt på Erik skickades dit. Brodern hertig Johan (III) skickades dit. The Queen sade nej. Hon föredrog det ogifta ståndet.

Vi hoppar fram 300 år – från Vasa till Bernadotte. Dessa två ätter av blygsam börd hade båda en tydlig ambition att bekräfta sin position genom fördelaktiga giftermål. Vad kunde under slutet av 1800-talet passa bättre för den blivande Gustaf V än en prinsessa av det brittiska imperiet, nämligen Beatrice, yngsta dotter till drottning Victoria? Det svenska kungaparet var förtjusta i tanken. Kronprins Gustaf var det inte. Det blev så småningom en Victoria av Baden för prinsen. Hon var Vasaättling, för övrigt.

Nämnda Victoria av Baden kan på flera sätt ses som skäl till att hennes äldste son Gustaf (VI) Adolf, blev utpräglat engelskvänlig. Var modern preussiskt konservativ, blev sonen demonstrativt liberalt sinnad. I Margaret av Connaught, brittiska drottning Victorias favoritbarnbarn, fann han en perfect match. Visserligen en brittisk aristokrat ut i fingerspetsarna, beskrivs Margaret som frisinnad och öppen. ”Solstrålen på Stockholms slott”, kallade Hjalmar Branting kronprinsessan vid hennes för tidiga död, 38 år gammal.

Gustaf VI Adolf andra hustru, den excentriska lady Louise Mountbatten får också betraktas som engelska, trots att hon är född prinsessa av det tyska huset Battenberg, senare anglifierat till Mountbatten. Riktigt brittiskt blev huset när Louises systerson Philip gifte sig med den blivande drottning Elizabeth II 1947.

Kung Gustaf VI Adolfs son Sigvard har i sina memoarer beskrivit förhållandet med det brittiska kungahuset:

”Trots att vi tillhörde en regerande kungafamilj och alltså var teoretiskt lika fina som våra engelska anförvanter kände jag mig alltid som den fattiga släktingen från landet. […] Visserligen var min mor medlem av den engelska kungafamiljen, men det märktes att de tyckte att hon verkligen fick skylla sig själv för att hon hade gift sig med en utlänning. Dessutom var hon ju redan död, och min styvmor var egentligen tyska. Man kunde riktigt höra hur det pratades. Jag tror inte att någon av de ‘lämpliga’ mödrarna såg på oss som möjliga äktenskapskandidater för sina döttrar, trots att vi borde ha varit goda partier. Och var låg egentligen Sverige…”

Nu är tiden för längesen förbi då kungligheter från olika länder sammanförs på det här sättet. Men de brittiska kungaättlingarna överraskar ibland. Förra veckan offentliggjorde Flora Ogilvy – sondotter till drottning Elizabeths kusin prinsessan Alexandra – sin förlovning med svenske Timothy Vesterberg. Han är visserligen ingen prins, men fondförvaltare. Det nya svarta.

Foto: Wikipedia, Flora Ogilvys instagram