Prinsessan Margaretha 85 år

En oändligt känslig person som lever för sin familj, så har hon beskrivits. I dag fyller kungens äldsta syster prinsessan Margaretha, fru Ambler, 85 år.

Den 13 juni 2015 är det prinsbröllop i Stockholm. Prins Carl Philip och hans brud, tätt följd av drottning Silvia kliver upp för Logårdstrappan för att anträda Slottets festligheter. Prinsessan Margaretha är en av många väntande gäster.

– Välkomna! utbrister hon och skrattar.

Hade ödet velat annorlunda – om inte prinsparet Gustaf Adolf och Sibylla till slut hade fått en son den där valborgsmässoaftonen 1946 – hade sannolikt successionsordningen ändrats och prinsessan, född den 31 oktober 1934, blivit tronföljare och senare svensk drottning. Så gick det i Danmark, där kusinen och prinsessans namne Margrethe i dag sitter på tronen.

Prinsessan Margarethas öde blev nu inte ett liv i rampljuset, något som hon aldrig heller verkar ha sökt sig till. Som barn var hon den försiktigaste och mest tillbakadragna av de fyra systrarna på Haga. ”Oändligt känslig”, beskrev barnsköterskan Ingrid Björnberg henne.

Den 12-åriga prinsessan tog sin pappas död hårt. Vid samma tid blev skolarbetet alltmer av en utmaning på grund av en kraftig dyslexi, vilket hon inte möttes av någon större förståelse för hemifrån. Desto mer stöd hade hon i sin faster, drottning Ingrid av Danmark. Under en tid vistades hon därför hos den danska kunga-familjen, vilket har beskrivits som en viktig period för den unga Hagaprinsessan. Här uppmuntrades hennes konstnärliga och praktiska ådra, och hon lärde sig bland annat att sy. Senare kom hon att gå en ettårig utbildning på Nyckelviksskolan – en konstskola på Lidingö – där hon studerade textil och keramik.

Under 1950-talet började prinsessan Margarethas representationsuppdrag bli allt fler. Vid Nobelfestligheter och välgörenhetstillställningar var den unga prinsessans närvaro självklar. Tillsammans med kusinen prinsessan Margrethe av Danmark och prinsessan Astrid av Norge reste hon under sommaren 1960 på en uppmärksammad goodwill-resa till USA, där de bland annat besökte nyöppnade Disneyland och fick träffa storheter som Dean Martin och Elvis Presley. Prinsessorna lär inte ha varit överförtjusta i the King of Rock.

Prinsessan Margaretha fick tidigt i livet en förkärlek till England – både hennes farmor (som hon är namngiven efter) och morfar var ju barnbarn till brittiska drottning Victoria. Vid ett av flera besök i London i mitten av 1950-talet träffade hon den skottske adelsmannen Robin Douglas-Home, brorson till den konservative premiärministern Alec Douglas-Home. De båda inledde en mycket välbevakad relation.

Själv var Robin musiker och barpianist, och enligt honom var hans yrke grunden till att prinsessan Margarethas familj – med prinsessan Sibylla i spetsen – inte kunde acceptera ett giftermål. ”My uncle may have been the Earl of Home, Leader of the Conservatives in the House of Lords, Secretary for Commonwealth relations and Lord Council but I was still considered to be of pretty low stock by the Swedish Royal Family”, skrev Douglas-Home till vänner. Han utkom senare med en nyckelroman där han framförallt skildrar prinsessan Sibylla i mycket negativa ordalag. Enligt Ingrid Björnberg var dock prinsessan Sibylla oskyldig i dramat och menar i sina memoarer att det var Margaretha som tvekade.

Robin Douglas-Homes senare leverne var omskrivet. 1968 tog han sitt liv, 36 år gammal. Många år senare söktes prinsessan Margaretha upp av en amerikansk journalist på Time, som frågade henne om Robin. Prinsessan gav journalisten ett hemlighetsfullt leende innan hon skyndade vidare i tillvaron.

På ett cocktailparty i London träffade prinsessan på hösten 1963 den tio år äldre åkeriägaren John Ambler. I februari följande år förvånade de alla med att förlova sig. Vid midsommar 1964 stod bröllopet i Gärdslösa kyrka på Öland. Hon förlorade därmed titeln kunglig höghet och blev Prinsessan Margaretha, Fru Ambler. Gustaf VI Adolf insisterade dock på att sondottern skulle betraktas som en kunglig prinsessa i England.

Den första tiden som gifta bodde paret i London, vilket prinsessan har beskrivit som ”underbart”. De tre barnen – Sybilla (1965), Edward (1966) och James (1969) – skildrades med intresse i pressen, men under 1970-talet drog sig familjen helt och hållet undan offentligheten. Prinsessan fortsatte att representerade kungafamiljen vid vissa speciella tillfällen i England, som när den brittiska drottningens tre äldsta barn gifte sig.

Familjen Ambler levde fram till 1994 i herrgården Chippinghurst Manor i Oxfordshire med köksa, husa och barnjungfru. Prinsessan kallades uteslutande, berättade städerskan för Expressen, ”Her Highness” och höll gärna på med vardagliga ting som matlagning och att sköta om växthuset.

1994 gick John Amblers åkeriföretag i konkurs och paret tvingades flytta från ”the Manor”. Om John sades att han flyttat in till en pub i grannbyn Woodstock för att slippa vara med om flyttningen och Margaretha fick därför klara av det hela själv. Numera bor hon i en liten kyrkby utanför Chipping Norton i Oxfordshire och är änka sedan elva år. Hon sägs uppskatta promenader och syns ibland till i den medeltida bykyrkan när det hålls konserter.

Det har sagts om prinsessan Margaretha att hon är mycket släktkär. Hon är till exempel den enda av kungens systrar som har varit med vid samtliga kungliga dop de senaste åren. Visserligen har hon en övernattningslägenhet på Drottningholm, men det har aldrig varit aktuellt för henne att flytta tillbaka till Sverige: ”Jag har ju mina barnbarn här i England”, har hon sagt. När prinsessan fyllde 80 år höll dottern Sybilla ett tal till sin mamma där hon och bröderna (vänster bild) tackade för att Margaretha har varit en sådan omtänksam och stöttande mormor och farmor till de sex barnbarnen.

På journalister som genom åren försökt att nå prinsessan Margaretha har hon däremot gjort ett kärvt intryck. ”Jag har aldrig gjort någon intervju. Och det kommer jag inte att göra heller”, har hon sagt till Expressen. När Svensk Damtidning uppvaktade henne med en blomsterbukett utanför Östermalmshallen när hon fyllde 80 ville hon först inte ta emot den: ”Man ger inte en dam blommor på gatan!” Hon ser sig utan tvivel som en privatperson, utan allmänintresse. ”Min syster Birgitta pratar mycket, det får räcka med det.”

Ett representativt uppdrag hade hon från drottning Louises död 1965 ända till 2007, och det var att inviga Svenska kyrkans årliga julbasar i London. När den gamle kyrkoherden gick i pension slutade så prinsessan med det. Kyrkoherdens efterträdare Michael Persson är personlig vän med Margaretha och han är övertygad om prinsessans kvaliteter.