I ungdomen skildrades prinsessan Patricia av Connaught som en sagans prinsessa och sammankopplades med flera europeiska kungar. Hon kom i stället att välja en sjöofficer till sin äkta man. I dag är hon ihågkommen i de brittiska, svenska och danska kungahusen som ”Aunt Patsy”.

Prinsessan Victoria Patricia Helena Elizabeth av Connaught föddes den 17 mars 1886 på Buckingham Palace som hertigparet av Connaughts tredje barn och andra dotter. Tilltalsnamnet föll sig naturligt – 17 mars är St Patrick’s Day – och den nyfödda prinsessan blev därför en Patricia. I familjekretsen kallades hon dock uteslutande för Patsy.

Faderns militära karriär innebar att Patricia och hennes syskon tillbringade mycket tid av uppväxten utomlands, långt bortom familjens huvudsakliga residens Bagshot Park eller våningen i Buckingham Palace. De första fyra åren i prinsessans liv bodde familjen exempelvis i Indien, där hertigen av Connaught hade tjänst som arméofficer.

Uppväxten kan knappast beskrivas som särskilt lycklig. Barnen var rädda för sin stränga och distanserade mor Luise Margareta, hon född prinsessa av Preussen och svårt präglad av sin egen hårda uppväxt. Patricia tvingades exempelvis ta över sin äldre syster Margarets skor, och det faktum att de inte på långa vägar passade var inget argument som bet på hertiginnan. Livet igenom kom Patricia följaktligen att lida av värk i fötterna.

I början av 1900-talet ansågs Patricia och Margaret vara de mest eftertraktade prinsessorna i Europa. På inrådan av deras farbror kung Edward VII skickades familjen Connaught i januari 1905 på resa genom bland annat Portugal, Spanien och Egypten för att träffa passande, handplockade, kungliga gemåler till systrarna. Besöket i Lissabon var välbevakat av portugisisk press som ivrigt spekulerade om vem av prinsessorna som skulle bli nästa drottning av Portugal.

Resan genom Spanien blev etter värre. Sevillas gator kantades av folkmassor som hurrade ”Vive England! Vive hertigen och hertiginnan av Connaught! Vive den framtida spanska drottningen!”. Prinsessan Patricia som led av dokumenterad dålig självkänsla och osäkerhet fann all uppmärksamhet oerhört påfrestande. När den jämnårige kung Alfonso XIII av Spanien friade till henne blev svaret nej.

Resan fortsatte till Egypten, där den svenske kronprinsen Gustaf Adolf befann sig på en liknande friarresa. Fyra år yngre Patricia ansågs utgöra ett mycket lämpligt parti för honom. I stället uppstod tycke mellan kronprinsen och den äldre av systrarna, Margaret. Paret förlovade sig tämligen omgående i Egypten och samma sommar hade Sverige fått en ny kronprinsessa. Resan avskrevs som lyckligt genomförd och pressen på prinsessan Patricia minskade betydligt.

På 1910-talet fick prinsessan en ny roll i livet efter att hennes far utnämnts till Kanadas generalguvernör. Då modern var sjuklig fick dottern ofta agera värdinna vid tillställningar i Ottawa, där familjen nu bodde. Patricia blev mycket populär i landet och beskrevs ingående som en typisk sagoprinsessa. 1918 fick hon hederstiteln regementschef för Princess Patricia’s Canadian Light Infantry, uppkallat efter henne, något som gjorde henne märkbart stolt. Fram till sin död, även sedan hon pensionerat sig från andra uppdrag, hade hon för vana att besöka ”sitt” regemente.

Den stora kärleken fann inte sagoprinsessan i någon europeisk kung, utan i en av hennes fars adjutanter – den i och för sig adlige kapten Alexander Ramsay. Det sägs att hertigen av Connaught inte ville låta paret gifta sig, men att han var tvungen att falla till föga när hans hustru på sin dödsbädd avkrävde honom ett löfte om välsignelse till äktenskap. Hur det nu var fick Patricia sin kapten i Westminster Abbey den 27 februari 1919 och blev Lady Patricia Ramsay. Det krigströtta Storbritannien fick åter något ljust och sagolikt att samlas kring. Det rapporterades att kung George V, lady Patricias kusin, var mycket förtjust över den positiva uppmärksamheten.

I december 1919 fick de nygifta sitt enda barn, sonen Alexander, i familjen kallad Sandy. Han stod i hela sitt liv det brittiska kungahuset nära och var bland annat page vid kung George VI:s kröning 1937. Under andra världskriget var han stationerad i Nordafrika och förlorade där sitt högerben. ”Det märkliga är att han med självklarhet utan minsta blygsel bär sin kilt – han är skotte – till högtidsdräkt”, skrev kusinen Sigvard Bernadotte i sina memoarer. Alexander gifte sig sedermera med Lady Saltoun, fick tre döttrar och levde till år 2000.

Lady Patricia Ramsay, eller ”Aunt Patsy” som hon kom att kallas, var en kär familjemedlem i den brittiska kungliga familjen. Hon var en självskriven gäst vid större tillställningar; kröningar, statsbesök, bröllop, dop och begravningar. I övrigt förde hon ett stilla liv i sitt hem i Surrey och gick helt upp i sin passion för målandet. Hon kom under sin aktiva period att ha ett flertal utställningar i London och vid sin död lämnade hon efter sig drygt 600 akvarellmålningar.

Av de svenska syskonbarnen var det utan tvivel prinsessan Ingrid, sedermera drottning av Danmark, som stod henne närmast. 1919 ingick prinsessan i brudnäbbet vid sin mosters bröllop, och kontakten dem emellan beskrivs som mycket varm genom hela livet. Drottning Margrethe minns i Roger Lundgrens bok Ingrid – prinsessa av Sverige, drottning av Danmark aunt Patsy som ”en mycket förtjusande person” som pratade konstnärskap med henne. Prinsessan Benedikte:

”Aunt Patsy var en mycket varm och trevlig släkting och en stor konstnär. Hon kom över till oss och hälsade på ibland. Jag minns alla hennes tavlor, alla hennes underbara akvareller. Jag har för övrigt en av hennes fantastiska tavlor hemma i Berleburg, en mycket fin tavla med vackra frukter.”

Sigvard Bernadotte mindes sin moster och hennes man i sina memoarer Krona eller Klave:

”Alexander Ramsay var en jovialisk engelsman, alltid med pipan i mun. Han var vänlig mot oss barn, men han grälade ofta på sin hustru. Jag tror att deras äktenskap var ganska olyckligt, de var helt enkelt för olika. Han utåtriktad, sportig, sarkastisk och ganska enkelspårig. Hon känslig, indolent för att inte säga lat i allt utom måleri och med ett definitivt konstnärskynne. Jag tror aldrig han tog hennes konst riktigt på allvar och det måste ha sårat henne mycket.”

1972 blev lady Patricia Ramsay änka efter drygt femtio års äktenskap. I januari 1974 gick hon själv bort, nära 88 år gammal.