An heir and a spare…

heir V
Nu får prinsessan Estelle ett småsyskon – reserven efter ”ärvaren”.

Att vara nummer två efter arvtagaren till tronen är inte alltid så lätt – det har historien visat, inte minst i ätten Bernadotte. Men, som så ofta är; things get better.

Karl XV och Oscar II

heirIIIOscar I:s och drottning Josefinas två äldsta söners relation var knappast att beskriva som speciellt nära. ”Karl gör aldrig något för att bli populär men är det ändå, och Oscar gör alldeles för mycket för att kunna bli det”, lär modern ha sagt om dem. Ett yttrande som möjligen inte mildrar eventuella mindervärdeskomplex som är nog så vanliga hos småsyskon. Av folket betraktades Karl XV många gånger som en av dem, medan Oscar ansågs vara mer pompös – ett drag som med tiden dock förvandlade den senare till något av en landsfader. Brödernas mycket olika egenskaper var knappast försonande – tvärtom.

Gustaf VI Adolf och prins Wilhelm

heir1Drottning Victorias var tydlig med att hennes favoritson var prins Wilhelm, något som knappast bådar för stimulerande syskonrelationer. Gustaf VI Adolf var mycket riktigt svartsjuk på sin yngre bror. Svartsjukan fördes senare över på Wilhelms son Lennart, som efter föräldrarnas skilsmässa uppfostrades av sin farmor drottning Victoria. ”Förhållandet mellan farbror Gusty och mig var väl aldrig riktigt bra. Redan när jag var liten behandlade han mig ganska kärvt. Det måste till stor del ha bottnat i en medveten eller omedveten reaktion mot alla de omsorger som hans mor – min farmor alltså – slösade på mig. Jag hade kommit in i hans värld som en inkräktare, en sorts oväl- och senkommen halvbror”, skriver Lennart Bernadotte i sina memoarer.

Prins Gustaf Adolf och prins Sigvard

heirIIPrins Gustaf Adolf, den plikttyngda arvprinsen som kanske inte hade de rätta anlagen för sitt tilltänkta framtidsöde, och den mer lättsamme prins Sigvard, kom aldrig att förstå varandra. ”Ända sedan vi var barn hade vi alltid varit tillsammans, det var bara ett års skillnad mellan oss. Men vi var alltför olika för att egentligen trivas ihop. Han var inbunden, lynnig, envis och hade svårt för sig i skolan. Jag hade en mer lättsam inställning. Jag tyckte om att läsa och rita och jag hade lätt för att få vänner, och på det hela taget hade vi inget gemensamt”, skriver Sigvard Bernadotte i memoarboken Krona eller Klave.

Kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip

heir IVHar de tidigare generationernas ”heir och spare”-relationer präglats av avundsjuka och missförstånd, är fallet annorlunda med den nuvarande tronföljaren och hennes närmaste syskon, som säger sig stå nära varandra. För de här syskonen var det upplagt för drama, då brodern som bekant efter drygt sju månader snuvades på sin kronprinstitel till förmån för sin äldre syster. I boken Victoria – Drottning med tiden skriver Herman Lindqvist: ”Victoria och Carl Philip har aldrig pratat om det som hände. Victoria har flera gånger försäkrat mig att hon ännu aldrig har berört frågan med sin bror”. Kronprinsessan medger dock att ”jag var nog en jobbig storasyster”.

Med ovanstående som förebild, sluter vi oss till att kommande generationer kungliga ”ärvare” och reserver – till exempel prinsessan Estelle och hennes väntade småsyskon – inte låter positionen i syskonskaran påverka syskonrelationen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.