På torsdagen var det femtio år sedan kungens syster prinsessan Désirée gifte sig med friherren Niclas Silfverschiöld.

– Nenne ska inte tro att vi kommer hem med någon prins, sade en gång den unga prinsessan Désirée till sin barnsköterska inför en resa till Bryssel. Någon prins blev det inte heller för denna tredje dotter till prinsparet Gustaf Adolf och Sibylla, men väl en friherre. Den fyra år äldre Niclas Silfverschiöld från Koberg och Gåsevadholms slott hade under flera år varit en förekommande gäst hos den kungliga familjen – hans bror var exempelvis gift med prinsessan Désirées vännina Irma Lundström – och efter ett tag växte kärlek fram mellan prinsessan och friherren.

Förlovningen ägde rum vid jul 1963 och veckopressen började omgående lovorda den blivande prinsessgemålen. ”Ytterst elegant med aristokratisk air för han sig i det stockholmska nöjeslivet” skrev Svensk Damtidning men betonade samtidigt att han bara vid 21 års ålder tagit över slottsförvaltningen efter sin framlidne far, och framgångsrikt lyckats vända den negativa spiralen genom ”ungdomlig entusiasm och energi”.

Dagen innan vigseln skedde den traditionella polterabend-festen på slottet. I samband med detta ska prinsessan Désirée ha fått sin privata tiara som hon genom alla år har använt vid officiella evenemang.

Bröllopet den 5 juni 1964 blev en stor TV-succe; denna gång hade också hovet, till skillnad från när prinsessan Birgitta stod brud tre år tidigare, blivit mer tillmötesgående gentemot det moderna mediet. Framförallt drottning Louise, som bara hade ett år kvar i livet, förstod vilken positiv effekt TV-sändningen skulle ha och såg bland annat till att byta ut blommorna på lunchbordet från iris till luktärter. ”Iris skymmer ansiktena för kamerorna”, menade hon.

Bruden var anspråkslöst klädd i samma brudklänning och samma tiara som sin äldre syster : Kamédiademet, vilken som bekant har använts vid kungliga bröllop ytterligare två gånger. Sympatiskt nog tackade hon också nej till farfar kungens bröllopsgåva, ett exklusivt smycke, med orden: ”Ge Niclas en traktor istället”.

Under vigseln i Storkyrkan noterades det att brudgummen under psalmerna talade så mycket med sin fru att pressen döpte honom till ”Snacklas”. Vidare tog det, räknade veckotidningen SE, 36 sekunder för honom att få på vigselringen på prinsessan. Hon log dock bara obekymrat. När gästerna efteråt skulle lyckönska brudparet i slottets festvåning, drog detta ut på tiden så till den grad att kungens adjutant Ulf Björkman fick en utskällning av den stressade drottning Louise, för att han inte lyckats påskynda processen. Om detta  berättar adjutanten ifråga med ett leende i sin skildring ”Kungens adjutant”.

Bröllopet blev hursomhelst en stor publik succé, och kanske kan alltså en del av äran tillfallas drottning Louise, Sveriges första PR-drottning i modern bemärkelse.