Mitt under slaget om Stalingrad, pågick en kamp på en helt annan plats med helt andra medel. Syskonen Hans (född 1918) och Sophie (född 1921) Scholl var medlemmar i en motståndsgrupp som lyckades gäcka Nazitysklands hemliga polis Gestapo

Syskonen växte upp med fadern Robert Scholl som var borgmästare i en mindre stad: han riktade ofta kritik mot Hitler och hans parti. Detta påverkade emellertid inte hans barns uppfattning om Hitler. Sophie var en väldigt aktiv person i Hitler-Jugends flickavdelning (Bund Deutscher Mädel).

Syskonen blev upprymda när Hitler kom till makten 1933. Deras beundran för Hitler fortlöpte och de fick mer vatten på sin kvar på grund av partiets lyckade uppbyggande av Tyskland. 1939, den första september, invaderade Tyskland Polen. Nu började syskonen inse vad det var för ett parti de hade lovhyllat.

Sophie Scholl flyttade från hemstaden Ulm för att studera biologi och filosofi i universitetsstaden München. Hennes bror Hans hade redan påbörjat sina studier i medicin. På en av föreläsningarna inom filosofi fick Sophie läsa ett flygblad som skickades runt. Budskapet var att reagera mot nazismen. Senare kom det till hennes kännedom att hennes bror och några vänner till honom hade skrivit flygbladet. Hans och hans vänner hade lagt grunden till Vita Rosen men Sophie ville att Hans skulle gå ur gruppen. Under denna tid blev deras fader arresterad av Gestapo för hans kritiska åsikter om nazistpartiet. Detta, och brev som hon fick från sin fästman Fritz Hartnagel som var på östfronten och stred, fick henne att gå med i gruppen. Till en början var det inte enighet i gruppen om huruvida man skulle gå till väga för att protestera mot nazistpartiet, våld eller ickevåld? Gruppens arbete avbröts i juli 1942 på grund av att manliga medlemmar som studerade medicin var tvungna att göra militärtjänst på östfronten. Tanken var att alla läkarstudenter skulle skickas till Ryssland under en tremånadersperiod och få erfarenhet om sjukvård ute i fält. Där var de tvungna att utföra operationer vilket de inte hade lärt sig fullt ut. Också syskonen fick själva uppleva det fasansfulla som utspelade sig där – övergrepp på judar och andra grupper. De bevittnade en avrättning av krigsfångar som gick brutalt till. 

När syskonen var tillbaka i München uppsökte Hans Scholl en professor vid namn Kurt Hubert som hade verkat en aning negativ inställd gentemot nazisterna. Hans berättade om deras motståndsgrupp och Kurt blev till en början tveksam men efter ett tag lovade han att hjälpa dem. Ytterligare personer som blev medlemmar i gruppen är Falk Harnack och Arvid Harnack, Gisela Scherling och Hans Scholls flickvän Traute Lafrenz. Bröderna Harnack försökte få kontakt med motståndgrupper inom armén. Men nu hade Gestapo fått upp ögonen för Vita Rosen i München. En belöning utfästes till de som kunde ge uppgifter så att gruppen kunde gripas. 

Vita Rosen började nu ge flygblad åt andra motståndrörelser, bland annat i städerna, Ulm, Hamburg och Saarbrücken.

Den 18 februari 1943 gick Syskonen Scholl till Universitetet under pågående föreläsningar och började dela ut flygblad i de tomma korridorerna. Klockade började närma sig paus för föreläsningarna. Då upptäckte Sophie att inte alla flygblad var utdelade. Hon gick upp till översta våningen och la de kvarvarande flygbladen på trappräcket. En spontan men ödesgivande impuls fick henne att kasta alla flygbladen i luften. Jakob Schmidt som var vaktmästare upptäckte händelsen och i samma stund  ringde skolklockan för paus, men de två syskonen hann gripas av Gestapo. Christoph Probst, medlem i Vita Rosen, arresterades kort därefter.  Detta på grund av att de flygblad de funnit hos Hans, bevisade att Christoph hade designat bladen. Alla tre ställdes inför rätta den 22 februari 1943. Där dömdes de till döden genom giljotin samma dag. De alla tre noterades för det mod de mötte deras död med. Ytterligare elva personer dömdes till döden samma  år och några andra dömdes till fängelsestraff för att de rapporterat om Vita Rosens ”samhällsstörtande verksamhet”. Professorn Kurt Hubers änka skickades en räkning för slitage av giljotinen. Ytterligare rättegångar hölls efter detta på grund av att vänner till änkan och medlemmar i Vita Rosen samlat in pengar till änkan och Christoph Probst barn.

Domen till de avrättade:

De åtalade har under pågående krig i flygblad uppmanat
till sabotage av krigsmateriel och till störtande av vårt folks
nationalsocialistiska livsform, spridit defaitistiska tankar
och å det skamligaste skymfat vår Führer och därigenom
gynnat rikets fiender och demoraliserat vår försvarsvilja.
De bestraffas därför med döden.
De har för alltid förlorat sin medborgerliga heder

Paulo Gustavsson