Striden mellan den sverkerska och den erikska ätten om tronen hade i början av 1200-talet även dragit in den mäktige danske konungen Valdemar Sejr. Att då maktstridens segrare tog sig en dansk hustru, bidrog till lugn och ro såväl utrikes som inrikes…

Den svenske kungen sedan 1196, Sverker Karlsson, av den östgötska sverkerska ätten, fick några år där han kunde betraktas som förhållandevis ohotad på tronen. Vändpunkten kom efter sonen Johans födelse 1201, då Sverker utnämnde denne till jarl – en skymf mot den västgötska erikska ätten, som utlovats rätten till tronen efter Sverker.

1205 blossade en strid upp i Älgarås i Västergötland, där tre av fyra erikska bröder dödades. Kungens medvind vände dock definitivt vid slaget vid Lena 1208, och den kvarvarande av bröderna, Erik Knutsson (höger bild), kunde överta makten. Sverker tvingades fly till Danmark (där han växt upp i exil under Eriks fars, Knut Erikssons, regeringstid). Här fick han den danske kungen Valdemar Sejrs stöd och 1210 kunde han återvända för att återta sin förlorade tron. Slaget vid Gestilren slutade emellertid med att Sverker stupade. Erik var nu defintivt kung och lät sig i november samma år krönas, vilket han är den förste dokumenterade svenske regenten att göra.

Kanske insåg nu Valdemar Sejre av Danmark att han inte hade något att vinna på att fortsätta konflikten med den nye svenske kungen. I vilket fall som helst gav han sitt medgivande till giftermål mellan sin syster Rikissa och kung Erik. Med ett plötsligt stöd från Danmark i och med hennes ankomst, kunde Erik nu anse sig ohotad på tronen.

Vem var då denna drottning Rikissa? Födelseort är okänd men föräldrarna var danske kung Valdemar den store och Sofia av Minsk (i sin tur dotter till den tvenne svenska drottningen Rikissa av Polen). Två av hennes bröder uppsteg som danska konungar, däribland nämnde Valdemar Sejre. En syster gifte sig med Philip II av Frankrike. Det var således ett gott parti kung Erik gjorde sig när han gifte in sig i en av Nordens mäktigaste familjer.

Enligt traditionen blev Rikissa vid sin ankomst något tveksam till sitt nya land då hon tvingades ta sig fram per häst och inte i vagn. Efter en tillrättavisning av några svenska adelsdamer (”I före oss ej hit några jutiska seder”) slutade det lyckligt när hon fick träffa sin tilltänkte: ”Då blev det stor lust och mycken gamman, det ädla kungapar blev givet tillsamman, och konungen tog sin käresta i famn: Stolt jungfru, I leven hos mig utan harm.”

Drottning Rikissa och hennes man hann få åtminstone två döttrar,  Ingeborg (sedermera gift med Birger jarl) och Sofia, innan kung Erik avled 1216 på Visingsö. Han begravdes i Varnhems klosterkyrka. Rikissa var vid makens bortgång gravid och födde samma år sonen Erik. Av sin morbror Valdemar Sejre förordades den nyfödde bli kung omgående, men då sonen till den i Gestilren stupade Sverker Karlsson – jarl Johan Sverkersson – hade större legitimitet bland landets mäktiga, blev det han som uppsteg på tronen. Dock slumpade det sig så att Johan som den siste manlige sverkern, avled 1222, barnlös. Den lille Erik (höger bild) – med det långt senare konstuerade epitetet ”läspe och halte”, kunde därmed slutligen knipa kronan.

Det här gick dock drottning Rikissa förbi. I samband med sonens födelse flyttade hon tillbaka till Danmark där hon avled 1220.

Bilderna ovan återfinns på hällar i kung Erik Knutssons kor och i kung Erik Erikssons kor i Varnhems klosterkyrka.