Något lika fascinerande som återkommande i den svenska historien, är människors tendens att försöka ge förklaringar till oklarheter i tillvaron. Vem är till exempel Västsveriges största gravhög tillägnad? Och varifrån kommer ortnamnet Rackeby? Svaret på båda frågorna har besvarats med Kung Racke.

Vem vet hur länge sägnen om kung Racke – enligt berättelserna en byhövding verksam under vikingatid – har existerat; de historiska källorna för berättelsen är, som så ofta är fallet på platser där den muntliga traditionen varit stark, få. Sägnen om honom lever dock alltjämt kvar på västgötska Kålland, och då särskilt i socknen Rackeby, en plats som sägs vara uppkallad efter denne storman.

Sina stora rikedomar lär Racke ha fått när han farit med vikingatåg i österled. Men han var tydligen inte enbart framgångsrik – innan han skulle fara över Vättern för att kriga i Östergötland, grävde han ner sitt guld på den västgötska sidan av sjön. Dessvärre förlorades slaget och Racke och hans män tvingades återvända utan att gräva upp skatterna. Först på 1800-talet tog en bonde i trakten initiativet till en utgrävning, vilket resulterade i att platsen alltsedan dess kallas för ”Rackes håla”. Mot slutet av sitt liv, berättas det, överlät kung Racke mark åt sin son, som lade grunden till det som i dag är Degebergs säteri i Rackeby (se bild ovan). 1834 blev det för övrigt Sveriges första lantbruksinstitut.

Samtidigt som kung Racke levde, sägs en annan lokal storman ha varit verksam, kung Råd i närbelägna Råda socken. Denne och Racke skall vid en tidpunkt ha mötts i en maktstrid på gränsen mellan Rackeby och Råda. Ännu i dag står här två bautastenar som minner om mötet: Kung Rådes och Kung Rackes sten. Platsen uppges ibland också vara Rådes begravningsplats, men båda stormännen ska ha stupat här.

Vid sin död blev fick Racke enligt den lokala traditionen en magnifik begravningsplats, Skalunda hög: Västsveriges i dag största gravhög (enligt georadarundersökningar på 1990-talet, dateras den till 700-tal e. Kr). Platsen har genom historien omgärdats av en hel del mystik. Att Racke låg och vaktade en vikingaskatt djupt nere i högen har tidvis upplevts så gäckande att graven 1761 blev föremål för Sveriges första dokumenterade arkeologiska utgrävning. Ett tjockt stenlager inne i högen satte dock stopp för sökandet. Sägnen berättar vidare att Skalundahögen var hundrade skärtorsdag midnattstid, öppnar sig och gör Rackes skatter tillgängliga. Emellertid har de dristiga personer som då gjort anspråk på rikedomarna förvanskats till både utseende och sätt efteråt, för att aldrig mer bli som förr…

Foto: Västergötlands museum, Johannes