Prinsessan Désirée, Friherrinnan Silfverschiöld, gick under onsdagen bort på Kobergs slott, omgiven av sin familj. Hon framstår som en anspråkslös person som helst ville vara privat. Prinsessan Désirée blev 87 år.

Kungen uttalade sig tidigare under dagen på hovets hemsida:

Med stor sorg har jag tagit emot informationen att min syster, Prinsessan Désirée, har avlidit. Många är de varma familjeminnen som skapats hemma hos familjen Silfverschiöld i Västergötland – en plats i Sverige som kom att betyda mycket för min syster.

Prinsessan Désirée, tredje dottern till arvprinsparet Gustaf Adolf och Sibylla, var omskriven redan från födseln den 2 juni 1938. Hon och hennes två äldre systers barndom på Haga slott skildrades i otaliga journalfilmer och veckotidningsreportage under 1930- och 40-talet. Där framstod prinsessornas tillvaro på Haga som idyllisk i en annars orolig och omvälvande tid.

Uppväxten på slottet var skyddad och syskonen blev i mångt och mycket hänvisade till varandras, och till barnsköterskans, sällskap. Föräldrarna fanns mer i periferin. Den ett år äldre systern prinsessan Birgitta kom att stå Désirée särskilt nära. Prinsessan Birgitta har berättat att hon och Désirée nästintill växte upp som tvillingar. Den nära relationen skulle komma att bestå livet ut.

“Obekymrade strövtåg och spontana möten med jämnåriga lekkamrater förekom inte i vår värld“, skriver prinsessan Birgitta i sina memoarer. “För det mesta hade vi dessutom sällskap av någon påpasslig person som hade till uppgift att skärma av oss från ‘vanliga’ människor.“

”Désirée var som sagan själv, full av fantasier och funderingar, drömmande, humoristisk och lekfull. […]  På något sätt tyckte man att Désirée stod med ena foten i en värld bortom den vanliga, dit ingen annan hade tillträde.”, skrev barnsköterskan Ingrid Björnberg i sin bok Dagbok från Haga och Stockholms slott.

Den kungliga inramningen till trots, verkar prinsessan Désirée tidigt sökt sig till en mer vardaglig tillvaro. Som ung vuxen representerade hon ofta kungahuset vid olika evenemang, men fick ofta huvudvärk av anspänningen det innebar. Utbildningen till förskolelärarinna på Socialpedagogiska seminariet hörde mera till prinsessans gebit. Hon läste även ett par år på Konstfack.

Som med alla unga kungligheter, spekulerades det om vem hon skulle gifta sig med. Dåvarande kronprins Konstantin av Grekland nämndes som en tänkvärd kandidat, inte minst från hans egen mor. Men då hade prinsessan redan hittat kärleken i greve Greger Lewenhaupt från Gäddeholm herrgård, en relation som fick ett abrupt slut 1960, då Greger omkom i en skidolycka.

Genom sin väninna Irma Lundström, gift Silfverschiöld, lärde Désirée känna friherre Niclas Silfverschiöld från Koberg slott utanför Trollhättan. Kärlek växte successivt fram och i december 1963 ägde förlovningen rum. På fråga om hur länge de vetat att de skulle förlova sig, svarade prinsessans fästman torrt: ”Inte så länge som pressen vetat det, i alla fall.”

Vigseln ägde rum i Storkyrkan i Stockholm den 5 juni 1964. Prinsessan var drottninglik i sin syster Birgittas brudklänning. Vid återkomsten från bröllopsresan i Malaga deklarerade paret att de nu skulle föra ett tillbakadraget liv på Koberg, utan kungliga privilegier. ” Jag betraktar mig numera endast som mor och maka här på Koberg och fäster ingen större vikt vid mitt prinsesskap. Rent principiellt tycker jag för övrigt det är fel att rida på ursprung och släktskap, sade hon efter bröllopet. Anspråkslöshet har över huvud taget präglat prinsessan Désirée. “Jag är nog ekonomiskt lagd” berättade hon för Svensk Damtidning i samband med sin 70-årsdag, “faktiskt nästan lite fånig med att jag ska ta tillvara allt.“ Till både kungliga bröllop och dop genom årens lopp har prinsessan återanvänt dräkter och galaklänningar som haft decennier på nacken. Det är visserligen roligt att titta i butiker, medgav hon i samma intervju, ”men man behöver ju inte köpa”.

Den första tiden på västgötaslottet blev allt annat än lugn. Nyfikna lokalbor flockades utanför bostaden, och det sades att prinsessan Désirée inte ens vågade sig ut i trädgården för att plocka in blommor till hemmet. Med tiden lugnade det sig och paret kunde leva ett stillsamt familjeliv med sina tre barn Carl (1965), Christina (1966) och Hélène (1968). Désirée undvek dock i allra möjligaste mån pressen och för några år sedan sades det att hon inte ens kunde nås via Kobergs kökstelefon, som annars varit det säkraste sättet att få tag i henne.

På 1970- och 80-talen var hon en betydligt mer framträdande person i kungahuset. Speciellt efter systern prinsessan Christinas giftermål fram till dess att kungen gifte sig fick hon då och då agera värdinna på Kungliga Slottet. När drottning Silvia blev sjuk till Nobelfesten 1980 vikarierade prinsessan Désirée. Tjugo år senare hälsade hon kejsarparet av Japan välkomna på Arlanda med anledning av det japanska statsbesöket i Sverige. Dessutom har hon deltagit vid invigningar av olika slag i hemtrakterna, bland annat på Gräfsnäs, Läckö slott och i Stora Levene. Hon beskrivs som engagerad i hembygdsföreningar och var väl rotad i trakten kring Sollebrunn. Personer i de äldre generationerna runtom Trollhättan berättar om en vanlig, jordnära person (som dock talade lite annorlunda). Förr om åren kunde man möta henne på ICA, och alltid hälsade hon vänligt.

Genom åren har prinsessan Désirée och Niclas Silfverschiöld ofta varit värdar vid de årliga jakterna vid Halle- och Hunneberg. Prinsessan var oftast den som lagade maten vid jakttillfällena, där kung Carl Gustaf och kung Harald av Norge inte sällan hörde till gästerna. Ett nöje, tyckte prinsessan allt som oftast. Vid höstjakten 1986 var det en trött värdinna som mötte GT –  ”jag har haft 17 gäster på Koberg”, viskade hon.

Privat har paret Silfverschiöld uppskattat mat, kultur och resor, gärna i kombination. En matfamilj, har de kallat sig själva. Prinsessan uppskattade att åka skidor och började i avancerad ålder spela golf. Här var systern Birgitta en förebild; under 2000-talet hade paret en våning på Mallorca, nära systern.

De sista åren syntes prinsessan Désirée inte mycket i offentliga sammanhang annat än vid kungliga födelsedagar och bröllop, men faktum är att hon var den av kungens systrar som har lyckats behålla kontakten med de jämnåriga europeiska kungligheterna. Hon var till exempel god vän med kung Harald av Norge och med kronprinsparet av Jugoslavien. 

2017 blev prinsessan änka men bodde alltjämt kvar på Koberg där sonen har tagit över. För några år sen uppgav systern Birgitta att Désirée var sjuklig. Hon hade hjärnhinneinflammation och tillbringade en längre tid på sjukhus 2022. Hösten dessförinnan besökte prinsessan Désirée en utställning om kronprinsessan Margareta på Kungliga slottet tillsammans med sin svägerska drottning Silvia, danska kusinen prinsessan Benedikte och yngre systern prinsessan Christina.

När drottning Silvia firade sin försenade 80-årsdag sommaren 2024 var prinsessan Désirée den enda av systrarna som inte var med. Ett halvår senare gick prinsessan Birgitta bort. Ett sista möte med alla syskonen hade skett sommaren dessförinnan på Solliden.

Prinsessan Désirée var en anspråkslös men bestämd person som helst ville vara privat. Hon gick efter giftermålet 1964 i hög grad upp i familjelivet. “Det känns som ett enda stort privilegium att ha barnbarn!” uttalade hon sig för länge sedan i Svensk Damtidning.

Prinsessan sörjs närmast av tre barn och fem barnbarn.