Storhertigfamiljen i Luxemburg har beskrivits som en varmt religiös, ibland som en rentav strikt konservativ familj. Trots det fick i dag den nye storhertigen Guillaume V svära en sekulariserad ed inför parlamentet när han efterträdde sin abdikerande pappa. ”Jag svär att följa konstitutionen och lagarna och att troget fullgöra mina konstitutionella plikter.” – medan det vädjande ”så hjälp mig Gud” har tagits bort.

Den nye storhertigen betonade i sitt trontal att han vill försvara ”fundamentala demokratiska principer” och ”fungera som en brygga mellan generationer, mellan tradition och innovation”. Han vidhåller att ”monarkin måste utvecklas med tiden och vara framtidsinriktad”. Storhertigen uttryckte också stöd till människor som flytt till Luxemburg. ”Jag tror på öppenhet, mångfald, tolerans och solidaritet.” En given fras för tio år sedan, men kanske inte lika mycket numera, i tider av normaliserad främlingsfientlighet.

Storhertig Guillaume kommer av allt att döma fungera som en naturlig efterträdare till sin pappa Henri, som tjänat som Luxemburgs regent i 25 år. Henri har beskrivits som en framgångsrik dörröppnare för ministaten, och i mångt och mycket varit inriktad för att främja landets ekonomiska intressen. Guillaume mamma, storhertiginnan Maria Teresa har liksom den svenska drottningen haft sitt fokus på välgörenhet och humanitära frågor. Hennes vilja har varit så stark att hennes anställda larmat om dålig arbetsmiljö.

Den nye storhertigen har däremot hållit en låg profil genom alla år. Han tillbringade några år i tonåren på en internatskola i Schweiz och utvecklade där sitt musikaliska intresse – han spelar både piano och gitarr. Han genomgick sin militärträning vid engelska Sandhurst och har därefter studerat statsvetenskap och historia.

Vid en tillställning i Tyskland för tjugo år sedan mötte Guillaume sin blivande fru, den belgiska grevinnan Stéphanie de Lannoy, en klassiskt skolad violinist uppväxt på ett belgiskt 1500-talsslott. De båda delade flera gemensamma intressen och efter några år ledde deras vänskap till kärlek, i mångt och mycket under pressens radar. “Jag har en speciell vän“, var det enda Guillaume lät yppa, i samband med sin 30-årsdag 2011.

Förlovningen eklaterades under våren 2012, och paret mötte pressen tillsammans med sina lika lyckliga föräldrar. “Självklart tror jag på drömprinsen“, sa den blivande bruden själv. Mitt under bröllopsförberedelserna gick dock Stéphanies mor bort efter en stroke, bara 70 år gammal. Bröllopet inleddes därför med en tyst minut och Stéphanie bar sin mors förlovningsring för att mamman skulle kunna vara med på den stora dagen.

Efter giftermålet deklarerade Luxemburgs nya arvstorhertiginna att hon “planerar att leva ett normalt familjeliv med shopping, matlagning och så vidare. Vad gäller mitt arbete, kommer jag till hundra procent fokusera på att vara en god representant för Luxemburg.“

Paret har två söner, Charles (född 2020) och François (född 2023).

”Hon kommer att fortsätta att stötta mig”, sa storhertig Guillaume om sin hustru vid sitt trontillträde, ”samtidigt som hon sätter sin egen agenda”.