Det blev 52 år med en kreativ, egensinnig och frispråkig kvinna på den danska tronen. Margrethe II har gjort ett djupt intryck under sin tid som drottning. Själv hoppas hon att folk ska tycka att ”hon var inte helt dum som drottning – eller som konstnär”.
En grundlagsändring 1953 möjliggjorde att den äldsta dottern till kungaparet Frederik IX och Ingrid en dag skulle ta över tronen i Danmark. Den unga prinsessan Margrethe mottog beskedet med bävan. ”En dag var det så illa att jag började stortjuta när någon berättade för mig att jag skulle bli drottning”, berättar hon i boken Margrethe (2005). ”Tanken på att bli drottning därför att min far var död – och att han kunde dö medan jag fortfarande var ett barn – den var förfärligt skrämmande.”
I efterhand har drottningen berättat att det var en stor trygghet att hon hade hunnit gifta sig och fått två söner innan sitt trontillträde. Hon har sagts vara en av de mest välutbildade monarkerna, bland annat med studier i arkeologi vid Cambridge, statsvetenskap vid Aarhus och vid Sorbonne. ”Samtidigt växte jag upp i en tid då flertalet flickor tyckte att de borde gifta sig och skaffa barn, oavsett om de fått utbildning eller inte. Personligen var jag helt inriktad på att skaffa mig en utbildning”, berättade drottningen i en intervju med Bodil Cath för boken Europas Kungliga Familjer. Samtidigt vill hon inte lyftas fram som någon kvinnlig förebild. ”Jag är född till det jag har blivit. Det är inte min förtjänst att jag är drottning. […] Jag har aldrig behövt kämpa mig till en position som andra har behövt göra.”
Vid sin sida maken prins Henrik (1934-2018). Foto: DR
Drottning Margrethe har under åren som drottning funnit utrymme att odla sina privata intressen. Hon har ett starkt kulturellt engagemang och är en utövande konstnär. Drottningen har bland annat översatt Simone de Beauvoirs Ingen är odödlig (under pseudonym) och vid ett flertal tillfällen ställt ut sin konst på museer runtom i Norden. Hennes målningar skildrar ofta suggestiva, nästan sagolika landskap. ”Det är något som är långt borta, avlägsna platser, märkliga ställen”, säger hon själv. ”Under de här åren jag har målat och tack vare att jag har vågat ställa ut har jag också fått mod att våga mer”, berättade hon för SVT i samband med en utställning på 90-talet.
Med tiden har drottning Margrethe fått självförtroende att ibland ta ut svängarna. De årliga nyårstalen, som är en högtidsstund för det danska folket, kan ibland innehålla tankeväckande samhällskritik. Ett omdiskuterat exempel är talet från 1992, där hon kallade främlingsfientligheten i Danmark ”mycket odanskt”. I år använde hon nyårstalet till att meddela sin abdikation.
Om fjorton dagar har jag varit Danmarks dronning i 52 år. Så lång tid går inte spårlöst förbi för någon människa – inte heller mig! Tiden sliter, och åkommorna blir flera. Man klarar inte längre det som man kunde tidigare.
I dokumentären Kungen och jag (2023), som handlar om hennes kusin kung Carl Gustaf, får drottning Margrethe frågan om man blir fostrad till att spela en roll. Drottningen svarar snabbt på sin gammelsvenska: ”Inte spela en roll, men att fylla ut en roll. Det är inte samma.”
De många decennierna på tronen har gjort att drottning Margrethe har fått en unik möjlighet att definiera sin roll som monark – och funderat på sitt eftermäle. I boken Margrethe utvecklar hon.
Jag skulle vara glad om man någon gång skulle säga: ”Hon var den hon var. Hon fick ut något av sin talang. Hon var inte helt dum som drottning – eller som konstnär.” Det skulle vara ett fint eftermäle.
Den 14 januari tar hennes äldste son över som kung Frederik X. Drottning Margrethe har hopp om monarkins framtid, som hon nu kommer få uppleva som kung. Förra året uttalade hon sig i Alt för Damerna:
Kronprinsen är ju snart gammal i gården, han gör det riktigt bra, det tycker jag verkligen. Det känner jag mig mycket, mycket trygg med; både när han är med ute på uppdrag och att veta att det är han som ska ta över.
