Med stort engagemang återuppfann drottning Silvia rollen som drottning. I dag fyller hon 80 år.
När rollen som en icke-regerande drottning beskrivs, handlar det ofta om att ”gå ett steg bakom kungen”, att vara en god värdinna, och att få tronarvingar. Cecilia Åse problematiserar i boken Monarkins makt (2010):
Det finns höga förväntningar på att de kvinnliga kungligheterna ska vara vackra och charmfulla, men förväntningarna infrias också […]. Men det är i synnerhet drottningen som beskrivs i översvallande ordalag. Hon betraktas som en uppenbarelse, en visuell njutning, […] En drottning är helt enkelt till för ett nationellt ’vi’, hon är till för oss att avnjuta.
Drottning Silvia har sedan sitt giftermål 1976 uppfyllt den traditionella rollen som drottning. Vid officiella uppdrag tillsammans med kungen är det uteslutande han som håller tal och först svarar på journalisternas frågor. Drottningen kan ibland komma med instick, eller nyansera kungens uttalanden. Kanske är det ett arv från hennes mamma som ”var mera diplomatisk, hon visste precis hur hon ville ha det, men hon fick balansera min far lite, som var striktare”, enligt drottning Silvia. Hon vill dock inte säga vem av sina föräldrar som hon mest identifierar sig med. ”Jag brukar säga att jag har ett brasilianskt hjärta, ett tyskt huvud och en svensk själ”, sade drottning Silvia nyligen i en ZDF-dokumentär.
En gång i tiden ville en 18-årig och äventyrslysten Walther Sommerlath prova lyckan i Brasilien, mot familjens vilja. Tack vare sin drivkraft lyckades han etablera sig i det nya landet och träffade kärleken i Alice de Toledo från São Paulo. Tillsammans fick de tre söner och en dotter.
Den här drivkraften fanns och finns i dottern Silvia, och var en tillgång när hon tog sig an sitt nya liv i Sverige. Den traditionella rollen som drottning omdefinierades. ”Jag kommer ihåg hur chockade alla vid hovet blev när jag bad om en skrivmaskin”, berättar hon i Drottning Silvia – en jubileumsbok (2013). Drottningen lät inledningsvis anställa hovdamer med sjuksköterskeutbildningar, och hovstaten kom med åren att bli alltmer professionaliserad.
Drottning Silvia har alltsedan bröllopet 1976 försökt använt sin titel för att göra gott. Hennes tre organisationer Childhood – som arbetar för att motverka sexuella övergrepp mot barn, Mentor Sverige – som förebygger våld- och droganvänding hos unga, och Silviahemmet – en utbildningsstiftelse som syftar till att öka kunskapen kring demens – är hjärteprojekt där drottningen har skänkt mycket mer än bara sitt namn. ”På dessa möten agerar hon mer som en vd trots att hon inte har den titeln officiellt. Hon är mer än delaktig, det är hon som bestämmer och pekar ut riktningen”, säger journalisten Ingrid Thörnqvist som har skrivit en bok om drottningen.
”Vi får aldrig glömma att det är verk av hängivna individer som gör skillnaden”, har drottningen själv sagt. ”Så länge jag kan göra det, så gör jag det gärna. So far.” sa hon i årets Året med Kungafamiljen.
