På midsommarafton har det gått tio år sedan kronprinsessan Victoria gifte sig med Daniel Westling.

Även för min del medförde bröllopsdagen en del trevliga upplevelser. I flera dagar skulle jag hjälpa Expressen att identifiera de kungliga gästerna hitresta inte bara från Europa utan från världens alla hörn. En vecka tidigare hade jag tagit studenten i min lilla hemstad – nu var jag plötsligt på en tidningsredaktion där alla – politiska såväl som sportjournalister – på något sätt var involverade i bevakningen. Frågorna jag fick av dessa var av skilda slag. Hade verkligen norska Mette-Marit titeln kronprinsessa? Hur var brudnäbbarna släkt med paret?

Det var inte bara jag som hade uppgiften att känna igen kungligheter. Dagen innan bröllopet stormade en färgstark dam med mångårig erfarenhet av kunglig bevakning in på redaktionen. Hon hade flugits in till Stockholm från sin våning i Spanien och hade nog svårt att se vad en 18-årig mänska gud-vet-varifrån gjorde på Expressen en så historisk dag. ”Snälla du, jag KÄNNER prinsessan Rosario”, kunde hon utbrista. Det här var inte en person man satte sig upp emot, det stod klart.

Själva bröllopsdagen blev intensiv för mig. Utöver att vara på Expressen hade jag råkat tacka ja till att följas av SvD hela dagen och att intervjuas av SVT. I SvD-intervjun säger jag att ”Jag hoppas få en klar skymt av Daniel och Victoria, men egentligen är de andra europeiska  kungligheterna minst lika intressanta”.

När de kungliga gästerna anlände till Storkyrkan befann jag mig åter på Expressen-redaktionen, långt från den verkliga romantiken. Jag identifierade kungligheter vars kläder och smycken Jean-Pierre Barda och Camilla Thulin sedan fick recensera. När det var klart var man vänliga att skicka mig till Slottet där jag fick min skymt av kungligheterna. Det levde jag länge på.