När kungen tillträdde den svenska tronen 1973 hade han förutsättningarna emot sig. Han var ung, osäker och republikanerna vädrade morgonluft. I dag firar han trots det 50 år på tronen.

Redan i augusti 1971 kom partierna överens om vilka uppgifter och vilken ställning rikets statschef fortsättningsvis kom att ha. Denna överenskommelse har kallats ”Torekovskompromissen”. Sverige har någon gång kallats ”en republik med kung”. Kungen förväntas efter 1974 agera opartiskt i de officiella uppdrag han kommer att utföra. Ulf Björkman (1924-2021), major och adjutant till både kung Gustaf VI Adolf och kung Carl Gustaf, utvecklade i ett samtal för ett tiotal år sedan:

Gamle kungen var t ex ordförande i konseljen, de regeringssammanträden då alla viktiga beslut fattades. De hölls en gång i veckan. Alla statshandlingar undertecknades också av kungen för att vara giltiga. Unge kungen däremot leder endast utrikesnämndens sammanträden.

Jag frågade Björkman om vad som skiljer den nuvarande kungen och Gustaf VI Adolf åt.

Gamle kungens gärning präglades i hög grad av hans personlighet. Han var en stor människa i alla avseenden. I allt han företog sig, följde han alltid de regler som fanns. Han tappade aldrig humöret och blev aldrig otålig eller uppbragt. Han behandlade alla lika och var lika vänlig och omtänksam mot såväl hög som låg. Mot slutet av hans regeringstid dök det upp allt kraftigare krav på republik. På den kanten vädrade man morgonluft inför ett kommande tronskifte.

Det är min övertygelse att just kungens sätt, att med pliktuppfyllelse och samvetsgrannhet sköta sitt ämbete, visade att det mycket väl gick att kombinera en monarki med ett demokratiskt styrelseskick. Gustaf VI Adolfs främsta kungagärning bestod i att monarkin bevarades.

Att kung Carl Gustaf kom till ett uppdukat bord, är att överdriva. ”Man skall också komma ihåg att konstitutionen ändrades avsevärt efter något år.”

Unge kungen kom jag i närmare kontakt med bara ett par månader efter tronskiftet. Det var alldeles för kort tid för att ge något seriöst intryck. Han var en levnadsglad ung man med många idéer. I början var han också mycket blyg och hade svårt att få kontakt. För min del tror jag att hans 50-årsdag innebar en vändpunkt. Hyllningarna på Norrbro gav honom råg i ryggen och han har sedan dess varit öppnare och vågar visa mer av sin personlighet.

I dag firar kung Carl XVI Gustaf 50 år på tronen, en längre period än någon annan kung har suttit före honom i Sverige. Efter de republikanska tongångarna på 1970-talet är nu monarkins stöd mer stabilt. Tidigare i år var 68 procent av svenskarna negativa till att införa republik, enligt SOM-institutet. Kungen ser alltså ut att upprepa sin föregångares gärning – att bevara monarkin.