Under 1970-talet var hon en period Sveriges första dam, men hon har hela livet haft distans till sitt prinsesskap. I dag fyller prinsessan Christina, fru Magnuson 80 år.
Hösten 2022 håller prinsessan Christina och journalisten Carl Otto Werkelid ett föredrag på Sofiero om den gemensamma boken Hon kallades Daisy – att finna en farmor. Ett bildspel visas på kungligheter genom historien, och avslutas med en kontrasterande bild på författarinnan själv. ”Oj”, säger någon i publiken. ”Ja, oj.”, suckar prinsessan självironiskt.
Christina Magnuson, som hon kallar sig själv, har genom åren haft distans till sitt prinsesskap. ”Jag lagar mat, diskar och tvättar precis som alla andra. Och det ser jag som ett privilegium”, har hon sagt.
Under 1960-talet bröt hon ny mark när hon blev den första svenska prinsessan i historien som tog studentexamen – vilket följdes av studier på Radcliffe College i USA. Mamma prinsessan Sibylla tyckte att det blev väl tomt i Stockholm – ”vi hade en liten familjediskussion om det där”, mindes prinsessan Christina långt senare.
Amerikanskt universitetsliv på 1960-talet präglades av medborgarrättsrörelsen och politisk aktivism, och kanske gav tiden i USA prinsessan nya perspektiv. Tillsammans med studievänner engagerade sig den unga kungligheten i kampen för svarta och asiatiska studenters rättigheter. ”Vi gick och skrek saker på universitetsområdet”, berättade hon nyligen för Icakuriren. Efter bara ett års studier kallades hon hem. Representation väntade för den enda av de fyra systrarna som ännu var ogift och kvar i kungahuset.
När modern gick bort senhösten 1972 komplicerades tillvaron för prinsessan Christina. Sedan flera år hade hon haft sällskap med affärsmannen Tord Magnuson och nu ansåg hon att tiden var inne att gifta sig. Som Sveriges första dam bad farfar Gustaf VI Adolf henne att vänta med giftermål. I boken Dagar på Drottningholm skriver hon:
Han erinrade mig om sin ålder, han hade ju nyss fyllt nittio, och att nu när vår mamma prinsessan Sibylla var borta skulle ”Carl Gustaf bli ensam kvar på Slottet” om det hände honom något.
Beskedet kändes ”nedslående”, men i efterhand förstår hon sin farfar. Ett halvår senare var han död och Christinas bror ny kung. Sommaren 1974 kunde hon äntligen gifta sig med Tord Magnuson.
Trots familjeliv – prinsessan och hennes man flyttade in till Villa Beylon vid Ulriksdals slott och fick sönerna Gustaf (1975), Oscar (1977) och Victor (1980) – förblev hon ett viktigt stöd för kung Carl Gustaf. ”Ibland har jag agerat bollplank, då och då supporter. Någon gång rådgivare och nån gång – djävulens advokat. Kanske har ingen följt Dig så nära i Din roll som statschef så länge som jag”, sa hon i ett tal i samband med Kungens 40-årsjubileum på tronen.
Prinsessan Christina hade sedan ungdomen odlat ett intresse för sociala frågor. Släktingen Estelle Bernadotte, änka efter Folke Bernadotte, fick henne att engagera sig i Röda korset. Engagemanget var genuint och djupt. 1993 blev hon ordförande för Svenska Röda Korset och sägs ha varit en uppskattad medarbetare, vars ledarskap präglades av humor, kunskap och rakhet. ”Det var en fantastiskt spännande och intressant tid. Det var inte som ett vanligt arbete, nio till fem, fem dagar i veckan. I stället jobbade jag två dagar i veckan och väldigt många helger”, berättade hon för TT för några år sedan. Uppdraget hade hon till 2002.
I samband med 75-årsdagen för fem år sedan meddelade prinsessan att hon nu skulle dra sig tillbaka från de officiella uppdragen och göra ”ett försök till pensionärstillvaro”. Nu fick hon mer tid att ägna sig åt sina personliga intressen, exempelvis balett och opera.
De senaste åren har hon dock fått en ny roll – som förmedlare av kunglig historia i både TV-dokumentärer och i bokform. Tillsammans med sin vän, journalisten Carl-Otto Werkelid har prinsessan skrivit om sin familjehistoria i böckerna Dagar på Drottningholm och Hon kallades Daisy – att finna en farmor. I våras avslöjade hon att en ytterligare bok är på väg.
Tillbaka till Sofiero, hösten 2022. Människor har tagit med sig sina barndoms böcker om sessorna på Haga och väntar ivrigt på att få dem signerade av prinsessan. Hon bläddrar intresserat i de gamla nostalgialbumen och klottrar hastigt ner sitt namn:
Christina Magnuson