Kungens kusin, prins Andreas av Sachsen-Coburg och Gotha, har gått bort, 82 år gammal.

1943, mitt under kriget, föddes prins Andreas på Casel slott i Brandenburg. Han var förste och ende gemensamma sonen till prins Friedrich Josias av Sachsen-Coburg och Gotha – yngre bror till prinsessan Sibylla av Sverige – och grevinnan Viktoria Luise av Solms-Baruth. Föräldrarna var kusiner och äktenskapet var arrangerat av Andreas farmor, den dominanta hertiginnan Victoria Adelheid. Hennes äldste son hade straffat ur sig ur den Coburgska tronföljden när han gifte sig med en kvinna som inte godkändes av det strikta hertigparet. Hertiginnans egen systerdotter bedömdes däremot vara ett passande parti.

Prins Andreas beskriver föräldrarnas äktenskap som dömt att misslyckas från start och efter kriget blev det ännu mer tydligt. Prinsens pappa drog sig undan sin familj för att ägna sig åt privata intressen. 1946 skilde de sig. Prins Friedrich Josias ville nu absolut ta med unge Andreas till sin syster Sibylla i Sverige – han skulle uppfostras som en framtida arvinge till farfar hertigen av Coburg. Viktoria Luise vägrade. Andreas skulle stanna hos sin mamma.

Båda parterna kom att gifta om sig, pappan två gånger, och prins Andreas fick med tiden fyra yngre halvsyskon. 1949 flyttade han med sin mamma och sin styvfar, militären Richard Wittens, till New Orleans i USA. Här kom prinsen att stanna i femton år. ”Dick Wittens var mannen som stod för min uppfostran”, skrev prins Andreas i sina memoarer I did it my own way (2015), ”som barn tror jag inte att jag undrade vad min far var”.

Tillvaron i USA gjorde att prins Andreas tyska bakgrund bleknade, och han glömde nästan all sin tyska. När han 1965 bestämde sig för att återvända till Tyskland fick han lära sig språket på nytt. Andreas försörjde sig då som timmerhandlare, bodde hos sin farmor änkehertiginnan och började i samma veva sätta sig in i familjeverksamheten. Andreas beskriver sin pappa som i teorin nu var ättens överhuvud som ”den frånvarande hertigen” som helst tillbringade sin tid i egendomen i Österrike med sin tredje hustru.

Efter att hertigfamiljen Sachsen-Coburg och Gotha efter kriget blivit paria bland de europeiska kungahusen, då farfadern varit en djupt engagerad nazist, började prins Andreas under 1960-talet att återknyta kontakten med sina kungliga släktingar. ”Sedan dess har jag förblivit nära med mina svenska kusiner, särskilt med prinsessan Christina och Kungen, som är närmast i ålder med mig”, skrev prins Andreas i sina memoarer. Han är gudfar till prinsessan Madeleine och har genom åren varit en gärna sedd gäst vid familjetillställningar i Stockholm.

Via gemensamma vänner träffade prinsen i mitten av 1960-talet den tre år yngre Carin Dabelstein från Hamburg. Efter flera års bekantskap presenterades hon för Andreas farmor och vann hennes godkännande. Många andra av prinsens släktingar förblev dock misstänksamma mot Carin, långt efter bröllopet 1971. ”Under flera års tid skulle hon dra sig för att vara med på flera av de tillställningar vi var inbjudna till”, har han berättat.

Efter några år i Hamburg bosatte sig paret i familjeslottet i Coburg där barnen Stephanie (1972) och Hubertus (1975) kompletterades med sonen Alexander (1977). 1997 fick Carin diagnosen MS, först med milda symptom. Sedan flera år tillbaka levde hon med konstant stöd i hemmet, ”hon är aldrig ensam och hälsoteamet som hjälper henne är underbara och djupt engagerade i att se till att hon har det så bekvämt som möjligt”, berättade prins Andreas. Prinsessan Carin gick bort för två år sedan.

1998 blev prins Andreas även formellt huvudman för ätten Sachsen-Coburg-Gotha sedan hans far gick bort. Med sina intresseområden kultur, konst och sport och sin förmåga att knyta an till människor, blev han en uppskattad och djupt respekterad person i Coburg och Gotha. Prinsen ansåg inte att hans ställning som hertig innebar så mycket privilegier, utan betonade istället det stora ansvar han och hans familj hade att förvalta. ”Vi måste förbli sanna och lojala mot alla dem som arbetar och hjälper oss”, sade han själv.

2011 diagnostiserades prins Andreas med Parkinsons sjukdom och skötseln av familjestiftelsen och egendomarna överläts alltmer till sonen prins Hubertus, en jurist som sedan 2009 är gift med amerikanska bankkvinnan Kelly Rondesvedt. De har tillsammans tre barn, två döttrar och en son.

Nu är det prins Hubertus som är överhuvud för ätten. Prins Andreas var inte orolig för framtiden.

Hubertus ser till familjens intressen och gör ett fantastiskt arbete med det. Han kommer med ett nytt förhållningssätt, med annorlunda idéer och är väl förberedd att bli framgångsrik i dagens vitt skilda förhållanden.